Jag tror att de flesta Domstensbor upplever promenaderna längs kusten mot Hittarp, eller Gråläge, som en härlig motion med naturupplevelser. På sommaren finns här friska bad och båtliv. Tyvärr glöms det bort att bara några hundra meter österut finns ett naturreservat, som sträcker sig från Kristinelund till Kulla Gunnarstorp, ca 2 km. För blom-, växt- och trädälskare finns många rariteter, liksom för joggare fina spår. För mig är det mest intressant att tänka sig att här har det bott människor i kanske mer än 5000 år. De har lämnat efter sig klart synliga minnesmärken, nämligen deras begravningsplatser som vi kallar bronsåldershögar eller ättekullar. Något liknande lär vi knappast efterlämna.
Jag vill därför bjuda på en vandring och visa var de finns och hur många de är. Även den ej historiskt intresserade får en chans till en motionsrunda i en tät skog, som man ej tror finns.

Vi börjar med att gå Fullriggarevägen uppåt mot fårhagen, går igenom den (om man är rädd för baggarna, får man gå runt om). Vid skogskanten till höger har Stig-Arne Ahlström hittat flintföremål från stenåldern mer än 4000 år gamla.

Vänd er om och njut av den härliga utsikten över Sundet och Danmark, men även över vår egen by och försök att se var ni själv bor. Det kan faktiskt vara svårt att orientera sig!
Uppe på åkrarna låg 1931 ett internationellt scoutläger med 5000 deltagare. De fick besök av kronprinsparet från Sofiero. Ingången till lägret låg söder om Fullriggarevägen. Hela området var då bara ängsmark. Lägrets flaggstång och flagga skänktes till Domsten och restes på nuvarande flaggplats vid hamnen.

Vi fortsätter vägen in i skogen några tiotal meter och tar av till höger på en ridstig och längs ett viltstängsel. Där skiljer sig stigarna åt och då tar vi till vänster. Gå vidare fram till en bäck, passera den och fortsätt stigen fram till en glänta.

Tag till vänster och uppför en brant i tät skog. På krönet syns en stig till vänster, som går fram till en bronsåldershög, som är kantad med stora stenar (1).

Jag har använt Gula kartan, Allerum 3 B:49, Ekonomisk karta, där synliga fornminnen markeras med R och ej synliga med (R). För åkern till vänster finns flera av dessa nämnda märken, vilket betyder att man hittat fornminneslämningar där. Dessa har försvunnit under år av jordbruk. På bifogad karta är bronsåldershögarna markerade med siffror. Vi går tillbaka till stigen och fortsätter. Plötsligt står vi framför en stor hög, den största i området, namngiven som Rävhög (2).

Snett ner till vänster ser man ytterligare en liten hög (3). 

Gravhögarna, är uppbyggda av grästorvor, staplade på varandra. För att ej jorden skall spridas ut från högen, har man lagt stora stenar i ring som kantskydd. Under äldre bronsålder (1500-1000 fKr) begravdes de döda obrända och lades i ekkistor täckta av stenar. I kistan fanns ofta gravgåvor som smycken och vapen i brons. Högarna uppfördes i etapper. Under den yngre bronsåldern (1000-500 fKr) kremerades de döda. Högarna ligger ofta i stråk på åsryggarna, för att ses vida omkring. Man kan förstå den tidens tankesätt, att de döda kom upp ibland och njöt av utsikten och solnedgången. Området var inte då trädbevuxet.

Vi fortsätter den ursprungliga stigen ner i en ravin, över en bäck och travar uppför slänten till slät mark. Till vänster inne bland träd och snår ligger en ny hög med en informationsskylt (4).

Gå framåt parallellt med åkern, så dyker det upp ännu en liten hög (5) och strax en ny (6). Denna röjs och gräsklipps av Riksantikvarieämbetet. En informationsskylt finns.

Vi återgår till stigen, som går längs Domstensvägen, fram till en skylt som beskriver naturreservatet. Korsar vägen och kommer fram till ett viltstängsel. Följer den till vänster fram till en traktorväg, går neråt.

Till höger syns ett lustigt fyrkantigt hus med svart tak. Det innehöll en gång en hydrofor, som försörjde Slottet med vatten. Till vänster ligger en stor hög, namngiven som Alles hög (7) och intill en liten (8). Det finns en sägen om Alle, som dels skulle ha givit socknen sitt namn, dels uppfört Allerums kyrka som en försoningshandling för sina ogärnningar. Alle skulle ha hetat Alf Erlingsson, varit norrman, en härförare som sysslat bl a med sjöröveri. Han levde under senare delen av 1200-talet. Han blev infångad, torterad och avrättad någonstans utanför Helsingborg, enligt en uppgift utanför Domsten.

Fortsätt neråt till korsvägen. Ta till höger och gå fram till en grupp av hus. De ursprungliga husen är troligen från 1700-talet. De beboddes av fiskare och dagsverkare som arbetade, på Kulla. Till höger ligger en välhållen hög med kantstenar, den vackraste i vår trakt (9). Läs den utförliga skylten! Till vänster två murade stenkar. För ca. 90 år sedan tvättade man uppe på godset och körde ner tvätten med häst och vagn för att skölja i dessa kar, eftersom där finns en källa med rinnande vatten. Drängen fick dra vridmaskinen och sätta upp linor för upphängning av tvätten. Efter torkning kördes den åter upp, för att stärkas, strykas eller manglas.

Gå upp till bilvägen. och vik till vänster. Vid den norra infarten till Campingklubben ligger ännu en gravhög (10), troligen lite skadad i samband med vägbygget på 1930-talet. För den intresserade finns det tvärs över vägen och uppför en brant sluttning, i en tät skogsdunge ytterligare en hög (11). Den syns inte utifrån men är ordentligt kalhuggen. Tillbaka till bilvägen och fortsätt fram till skylten Domsten. Precis bakom ligger en liten hög med en stor gran på (12).

När vi summerar antal högar kommer vi fram till 12 st. på en yta av 0,24 kvadratkm. Det skulle vara intressant att få veta om det finns orter i Skåne, som har fler högar inom samma yta?

Hur många högar har rent logiskt funnits, men försvunnit in i naturen eller förstörts av människor? Hur många har begravts i varje hög? Hur stor var folkmängden i vår trakt?
Frågorna är många, men svaren inga – endast ”Gu' vet”!