Lite i skymundan i Domstens södra delar finns en hemlighetsfull by. Hemlighetsfull, därför att den bara visar sig under knappt halva året. På vintern försvinner den, på sommaren finns den där igen med små vita hus befolkade av avslappnade semesterfirare som befinner sig i ett alldeles speciellt paradis.

I början av 1930-talet kom några campare med tält till den vackra platsen, kallad Kulla, där marken då liksom nu ägdes av Kulla Gunnarstorps gods. Hälsingborgs Campingklubb började sin verksamhet 1932, och förutom att njuta av sommarens campingliv ordnade man fotvandringar och andra aktiviteter. Emellertid blev det sommarcampingen vid Kulla söder om Domsten som blev den fasta punkten. Här bodde man i tält, som ställdes på trädäck för att öka komforten. Under krigsåren disponerade militären området, så då fick camparna söka sig till en annan plats i trakten. Men efter kriget kunde campingklubben komma tillbaka, och 1949 började man så smått ersätta tälten med tältliknande masonitstugor.

De som sökte sig hit var ofta familjer från Helsingborg, och det var inte så ovanligt att mannen i familjen cyklade till sitt jobb i staden medan resten av familjen njöt av sommarlovet på Kulla. Som en del i det svenska välfärdsbygget fick tankarna om en lagstadgad semester för alla, fotfäste på 1930-talet, och 1938 infördes den första svenska semesterlagen, som gav alla arbetstagare rätt till två veckors betald semester.

Etableringen av Hälsingborgs Campingklubb skedde alltså i en tidsanda då begrepp som fritid och rekreation började etableras i det allmänna medvetandet. På många håll i landet byggdes enkla s k sportstugor, där familjer från staden kunde njuta av friluftsliv på sin ledighet, men campingstugorna vid Kulla är unika genom att de monteras upp och ner varje vår och höst.

Nu finns 45 arrendatorer på det naturskyddade området, som varje vår plockar fram beståndsdelarna till sina stugor ur de förråd som finns insmugna i skogen. Varje stuga mäter 5 x 2,8 meter, och idag har de flesta två stugor med avskärmade uteplatser emellan. Det finns gemensamma vattenkranar och duschar på området, liksom torrdass. De flesta har ordnat det så bekvämt för sig som möjligt, med kylskåp och spis som går på gasol. Området är prydligt och välskött, och miljön är mycket karakteristisk, med de låga vita husen med gröna tak som hukar bland tallar och buskar ett stenkast från Öresund.

Förrådshusen används sommartid för gemensamma måltider och aktiviteter, och vid festplatsen mitt i området hålls ofta glada samkväm för alla åldrar. Men den mesta tiden på Kulla njuter invånarna av havets brus och solens vandring över sommarhimlen.